Breathing, meditation and karate
Article 3/4 Swedish
(would you like to help translate this text? contact us at info@wadokai.se)
Text by Shingo Ohgami
© Swedish Karatedo Wadokai
See our sharing policy here
â
MEDITATION 2
Zen-meditation
I sista numret (’Svenska Wadokai’ 2003, Nr.2) skrev jag om meditation under Seiza-ställning. Meditation har varit kärnan i olika religioner över världen. Med meditationens hjälp söker man en möjlighet i att gå djupare in i sig själv. Meditation är inåtriktad inte utåtriktad. Speciellt i Zen-buddismen betonar man vikten av meditation. Buddhismen är en religion och Zen är en sekt av Buddhismen. Medan det i de flesta religioner krävs att man skall, i första hand tro på Gud eller vad de lär ut, har Zen då gått sin väg. Enligt Zen-läran behöver man inte tro på någonting utan man skall enbart meditera. Genom att meditera skall man kunna komma till djupet i sig själv. Det är bara du som kan hjälpa dig och ingen annan, vilket skall ske genom meditation. I Zen säger man att ’bara sitta och meditera’ (’Shikan Daza’ på japanska).
Enligt Kristenlära skall man älska sin granne. Det är självklart inte så lätt, men de lär ut att älska sin granne leder till egen lycka i livet. Enligt Zen-lära skall man försöka att ta bort barrikaden som finns runt omkring sig (att befria sig) med meditations hjälp, då finns ingen barrikad (skillnad) mellan du och andra och då skall du kunna älska dina grannar lika mycket som du älskar dig själv. Det ser ut som resultaten blir de samma som andra religioners såsom Kristendomen och även andra sekter inom Buddhismen.
â
Susokukan
(su=antal, att räkna, soku=andning, kan=observera):
Susokukan är ett begrepp i Zen-meditation. För att kunna meditera, börjar man med att räkna sin egen andning som ett hjälpmedel. Andningen spelar en viktig roll i Zen-meditation. Man andas djupt och långsamt och räknar andningen för att kunna koncentrera sig för att få befrielse.
Lotus-ställning
I Zen-meditation skall man sitta i en så kallad ’lotus-ställning’ där man skall ha ena foten på det andra låret och den andra foten på det ena låret (hel-lotus - Kekka Fuza på japanska) eller bara ena foten på det andra låret (halv-lotus - Hanka Fuza på japanska). I lotus-ställningar kan man sitta med rak rygg under en mycket längre tid än i Seiza-ställning. Man får vara mjuk i höftleden för att kunna ha denna ställningen. Jag har deltagit i ett veckolångt Zen-meditationsläger ( det kallas för Sesshin på japanska) när jag var studerande för ca. 40 år sedan. Man sitter i lotus-ställning och mediterar i mellan 30 minuter
och 1 timme i sträck, sedan står man upp och går sakta runt i meditations hallen (Kinhin=gående meditation) och sedan går man tillbaka till lotus-ställning igen. När det är meditationsläger (Sesshin - ses=att kontakta, shin=hjärta, själ), kan det bli meditation i 10 - 12 timmar per dag under en veckas tid.
Lotus-ställning har använts länge för meditation bl.a. i Yoga, runt omkring ’dagens Indien’ långt innan Siddharta grundade Budddhismen ca. 500 fKr. Det finns bevis material som visar att folk använde lotus-ställning, redan 2000 fKr i Indus-området. Siddharta själv hade tränat Yoga innan han blev ’upplyst’ vid 29 års åldern.
De olika sätten att sitta på golvet eller på marken har jag presenterat i sista artikeln.
Kekka Fuza (hel lotus ställning) används när man mediterar i yoga och Zen-Buddhism. Härifrån kan man inte stå upp snabbt som i Seiza-ställning, men man kan sitta länge med rak rygg.
Hangan
(halv-öppna ögon)
â
I Zen-meditation stänger man inte sina ögon helt utan man skall ha sina ögon halv öppna (Hangan, han=halv, gan=ögon). Under en kortare meditation kan man nog stänga ögonen men under en längre meditation är Hangan passande för att man inte skall somna. Det är svårt att meditera med ögonen öppna helt underen längre tid.
Man kan få Hangan tillstånd när man tittar rakt framåt först och sedan tittar neråt utan att böja nacken.
Zen och Kamptekniker
Eftresom jag har skrivit om meditation i Zen, jag får lämna ämnet andningen-meditation och berätta lite om förhållandet mellan Zen och kamptekniker.
Syftet med att meditera i Zen är att försöka nå djupare inom sig för att ha ett lyckligare liv. Det är ett sätt att utöva religion. Men Zen har haft ett historiskt samband med kamptekniker redan från början. Bodhidharma, grundaren av Zen-buddhismen, enligt legenden, kom från Indien till Kina ca. 520 (han kom inte via siden vägen som de flesta munkarna från Indien gjorde utan han tog den södra havs vägen med båt) och träffade den dåvarande kinesiska kjejsaren Wu-di. Han fick stanna i Shaolin templet, och mediterade i 9 år. Shaolin (det blir Shorin på japanska) är idag en sorts pronomen för kinesiska kamptekniker - Shaolin-boxning, Shaolin - munkar mm. Inom Svenska Budoförbundet finns det olika Shaolin grupper och Shorinji Kenpo (på kinesiska blir det Shaolin Chuanfa)
Funakoshi Gichin skrev i sin bok ’Karatedo Kyohan’ 1935: ’när Dharma (Bodhidharma) undervisade i Zen i Shaolin templet, orkade inte eleverna med hans undervisning i Zenläran. Dharma presenterade ’Yi-jin Jiang’ (Yi=att ändra, jin=musklar, Jiang=lära) för att eleverna skulle kunna träna upp sina kroppar för att kunna klara av hans undervisningen i Zen. Det som undervisades av Dharma i Shaolin templet blev sannolikt Shorinji (Shaolin på kinesiska) boxning och vidare Okinawa-te och Karate...’
Men den här historien dementerades av Nakasone Genwa (’Kobo Kenpo Karatedo Nyumon’ 1938), men den har levt vidare. ’Yi-jin Jiang’ skrevs sannolikt mycket senare än Dharmas tid (mer än 1000 år senare), dvs. under 1600-talet.
Men Kasao poängterar i sin bok ’Chugoku Bujutsu Taikan’ -Lexikon över Kinesiska Kamptekniker, 1994, att Dharma-historiaen importerades till Japan runt 1920 och påverkade karate samhället. Här finns orsaken till varför Funakoshi Gichin tog upp detta i sin bok 1935. Även till existensen av själva Dharma är Kasao mycket skeptisk till. Han spekulerar i att Dharma kunde ha varit en samling av några personer under den tiden i stället för en person.
Kasao är inte emot, att kamptekniker utövades på Shaolin-templet under perioden. Han spekulerar i att traditionen av antikens greker som tränade brottning, boxning och pankration i sina skolor; palaistra och gymnasion, vidarefördes till centrala asien genom Alexander den Store (han gjorde en turne till dåvarande Persien 332-325 fKr). Den vidarefördes till Kina via sidenvägen av många buddhist munkar. Grekisk palaistra eller gymnasion blev buddhistiska tempel i Kina, enligt Kasao. Jag tycker att det är en mycket intressant teori.
Dr. Fujiwara skriver att det inte var ovanligt då (400-500 talet) att i Buddhistiska tempel, speciellt i Zen-tempel, tränade munkarna kamptekniker.
Varför tränade munkarna kamptekniker? Var de, som var inblandade i någon religion, inte till för att söka freden i själen och hjälpa andra människor?
Kampteknikträning kunde ha varit en sorts friskvård för munkarna. Men den största sannolikheten var att templet måste försvara sig från banditernas anfall. Större delen av Kina är stor och platt. Speciellt norra delen av centrala Kina där Shaolin-templet finns har varit geografiskt passande för hästridning. Det är samtidigt ett utmärkt ställe för banditerna att röra sig på. Regeringen i Kina hade självklart Armen. Soldaterna i regeringens Arme tränade nog tekniker som var praktiska i krig såsom bågskytte, spjut och svärd. Men det måste ha varit olämpligt för munkarna att träna sådana kamptekniker ’för att döda andra med vapen’. Teknikerna i tempeler blev ’tom-hand’ tekniker såsom typ Karate (tomhand) och/eller med trästav (bo, eller kon). Trästav är inte lika vass som svärd och spjut. Shaolin-templet har varit känt för sina trästavtekniker (Shaolin-Kon) och tomhand tekniker (Shaolin-boxning).
â
Kinesiska präster kom till Japan
Buddhismen vidarefördes till Japan genom kinesiska präster runt 552 eKr och senare. Men de mest kända och intressanta kinesiska prästerna gällande kamptekniker var Dousen (701-757), Ganjin (688-763) och Gantei (722-809). Dousen säges ha kommit till Nara (Taianji-tempel) i Japan 736 och undervisat Dharmas boxning där tillsammans med Zen-lära. Ganjin och Gantei (Ganjins elev) kom till Japan 753. Ganjin blev chefspräst på Todaiji templet i Nara, men han var då gammal (66 år) och nästan blind, så var det mindre sannorlikt att han kunde undervisa kamptekniker tillsammans med Buddhismen, men hans elev Gantei blev chefspräst på Kurama templet norr om Kyoto 770. Från Kurama templet startades många kampteknik skolor inom kenjutsu (svärdkonst) och även kenpo (boxning):
Kurama-boxning: Kuramaryu (Kyo Hachiryu), Youryu, Yoshinryu (Miura-ström, Akiyama-ström), Taiinryu, Takedaryu
Det finns möjlighet att Kurama-boxning har lett vidare till modern Budo enligt följande:
Kitoryu → KodokanJudo
Yoshinryu→ Shin no Shintoryu → Tenshin Shinyoryu → Wadoryu Karate
Yoshin Koryu → ShindoYoshinry → Takedaryu → Daitoryu → Aikido
â
Munksoldater i Japan
I Kina tränades kamptekniker i olika tempel, mest känd är Shaolin. Många tempel hade munksoldater (Sohei på japanska) för att försvara sina tempel och de deltog även i olika slag för olika syften speciellt under Heian-perioden (794-1192) även i Japan. Men de mest kända munksoldaterna var från Kurama templet (norr om Kyoto) och Enryakuji templet (öster om Kyoto) på sin tid.
Zen-buddhismen i Japan
Zen-buddhismen vidarefördes till Japan genom bl.a. de japanska prästerna Eisai (1141-1215, grundare av Rinzai-sekten av Zen-buddhismen) och Dogen (1200-1254, grundare av Sodo-sekten). Zen-buddhismen speciellt Rinzai-sekten, accepterades av de dåvarande makthavarna i Kamakura-Shogunatet- som bildade den första samurai-regimen (1192-1333). En hel del kinesiska Zen-präster kom till Japan speciellt till den dåvarande huvudstaden Kamakura (ca. 50 km söder om Tokyo). Idag finns det kvar en hel del Zen-tempel som byggdes under Kamakura-perioden såsom Enkakuji och Kenchoji.
I Enkakuji-templet i Kamakura finns det idag ett minnesmonument över Funakoshi Gichin (1868-1957), den moderna karatens fader och Shotokans grundare. Funakoshi Gichin mediterade i Enkakuji-templet och ändrade tecknet Kara (Kina) till Kara (tomhet) inspirerat av Zen-buddhistiska tankesättet - tomhet - som jag har skrivit om tidigare.
Seisetsu Seichou kom till Japan 1326 och var bjuden till Kenchoji-templet i Kamakura, där han presenterade ’Zenrin Seiki’ (Zen=zen, rin=skog, sei=ren, ki=regler) som handlar om etiketter och formaliteter inom Zen-buddhismen. ’Zenrin Seiki’ har gett avgörande inflytande på samurai-klassernas etiketter och formaliteter. Dagens dojo-etiketter såsom att buga när man går in i dojon, bugning i början av ett träningspass och städning verkar sannorlikt ha sin rot i den här ’Zenrin Seiki’ skriven av Seisetsu Seichou (enligt Dr. Fujiwara).
Minnesmonument över Funakoshi Gichi, Enkakuji-templet i Kamakura
Zen och Budo - ideologi
â
Hur är det med det ideologiska sambandet mellan Zen och Budo?
â
Zen - en sekt av Buddihismen - är en religion - dess huvud funktion är att rädda sig själv och andra medmänniskor, medan Budo - kamptekniker - är till för att döda andra människor. Hur kan de två, som har motsatta ändamål - att rädda och att döda- gå ihop? Det är egentligen ingen enkel fråga, men kort fattat handlar både religion och Budo om liv och död för oss människor. Historiskt var samuraierna tvungna att bemöta döden - det kan vara symboliskt - i sin vardag. Utan att ifrågasätta döden eller rädslan för döden skulle det inte ha funnits någon religion alls. Man måste befria sig, från rädslan för döden. Vi måste ju dö någon gång. Att befria sig från sitt ego - rädslan för döden, och att ta bort barrikaden runt omkring sig - leder till att älska andra människor. I en kamp (Budo) måste man befria sig från rädslan att dö i en duell. Både i Zen och Budo handlar det om befrielse från rädslan för döden där Zen och Budo har förenats i ideologi. (enligt ’Ken to Zen’ -svärd och Zen, Ohmori Sogen, Shunjusha, 1966)
Zen och Budo har haft ett djupt samband sedan Kamakura-perioden i Japan (1192-1333). Även den högsta befälhavaren Shogun satt och mediterade för att kunna fatta det bästa möjliga besluett för landet.
Med meditationen skall man försöka att koncentrera sig så att man inte skall tänka på någonting, befria sig från allting.
Man kan sammanfatta förhållandet mellan Zen (Buddhism) och Budo (kamptekniker) ideologiskt sett enligt följande:
Zen: att finna lösningen om liv och död
Budo: situationen för liv och död
↓
Befriad själ
↓
Orörbar visdom
↓
Tomhet i själen
Kreativitet i både kamp och liv
Man kan sammanfatta utvecklingen av tanken om Budo enligt följande:
Konsten att överleva
↓
Överlevnad av båda sidor
↓
Att övervinna sig själv i stället för den andre
↓
Att övervinna frågan om ’Liv och död’
↓
Tomhet
↓
Kreativt Liv=Budo idag
Stående Meditation i Taichi
Jag har tagit upp förhållandet mellan Zen och kamptekniker. Jag kanske har avvikit från Zen-meditation. Vi har tittat på två olika kroppsställningar för meditation; Seiza-ställning och Lotus-ställning. I början och i slutet av Karate träningen, mediterar man i Seiza-ställning. I Zen är det vanligt att sitta i en så kallad lotus-ställning, när man mediterar, under en längre
id. Däremot mediterar man i Taichi Chuan stående. Gemensamt med alla ställningarna är att man skall ha rak rygg.
Träning i Taichi är i sig en sorts meditation. Man rör långsamt på sig kombinerat med andning. Man andas ut med anfallsrörelser och andas in med reträttrörelser. Det är lättare att kombinera andning och rörelser när de går sakta.
I Taikiken - en ström av Hsingi-Chuan - är Zen=att meditera och Hai=att kripa den viktigaste grundträningen. Med meditations hjälp skall man träna upp kroppen så att när huden känner någonting skall huden reagera direkt utan att skicka signalen vidare till centrala nervsytemet i hjärnan och få tillbaka kommando därifrån och reagera. Det skulle vara en omväg och ta alldeles för lång tid. Det krävs mycket träning, för att kunna ta bort processen från tex. armen till hjärnan och tillbaka till armen igen. (Taikiken, Sawai Kenichi, Nichiboshuppansha, 1976)
Att stå med böjda knän under en lång tid som i Taichi-meditation ger ben en isometrisk muskelträning. Med detta skall man utveckla elastiskt starka benmuskler
Taichi Chuan, Hsing-i Chuan och Pakua-Chuan (chuan=boxning på kinesiska) kallas för Nei Chia Chuan (inre system eller mjuka system) i Kina, där man tränar snarare inre energi (chi, kroppens koordinationsenergi). Däremot Shaolin Chuan kallas för Wai Chia Chuan (yttre system, hårt system) där man snarare tränar yttre energi (muskel styrka och benstyrka).
Stående meditation i Taichi Chuan; knäna skall vara lätta böjda andas långsamt med omvänd bukandning. På så sätt försök att sänka din energi neråt
Ett alternativ av ’stående meditation’ i Taichi Chuan; man lyfter upp armarna och gör en cirkel med dem. Man kommer att märka efter 5 minuter hur tunga armarna är. Fortsätt att meditera för att utveckla känsligheten i huden.
Meditation och Idrott
När det gäller effekten av meditation (transcendental meditation) på idrotten, har Bengt Gustavsson presenterat i tidningen ’Svensk Idrott’ (1978, Nr.2). Genom att införa meditation ( i det här fallet Transcendental Meditation -TM) i träningen har man ökat andningsvolumen, man har förbättrat sin reaktionsförmåga och även snabbhet. Att ha ökat andningsvolymen med meditation är förståndigt. Man andas ju djupare när man mediterar. Att kunna förbättra reaktionsförmåga och snabbhet är intressant. Det kan förklaras med att genom meditation har man tagit bort onödiga och felaktiga kopplingar i hjärnan.
Det ser ut som fler och fler idrotter använder meditation i sina träningar.
Ett träningspass skall börja med att sitta rakt i Seiza-ställning och meditera (Mokuso). Man skall inte tänka på effkten av meditation när man mediterar, men meditation före och efter träningen kan öka vår snabbhet och rektionsförmåga.
Jag har skrivit om förhållanden mellan Zen och kamptekniker gällande den ideologiska utvecklingen. Men det är möjligt att samuraierna mediterade i Zen, medvetet om effekten av meditation till reaktionsförmåga och snabbhet. I Taichi träning är det uppenbart att man mediterar (stående) för att öka snabbhet och speciellt reaktionsförmågan.
â
Transcendental Meditation (TM)
Meditationen som användes i den idrottsliga forskningen som presenterades i ’Svensk Idrott’ är Transcendental Meditation (TM). Jag har inte lyckats att ta reda på vad TM egentligen är. Dock intrycket som jag fick var att det är en lite friare form av meditation än Zen-meditation. Man är inte bunden till att sitta på ett speciellt sätt, inte heller bunden till att koncentrera sig på andningen.
Jag såg på Sveriges TV för 20-tal år sedan att Svenska Flygvapnet använde TM för piloterna. Piloterna skall inte råka i panik vid krissituationer var orsaken.
Snabbare Reaktionsförmåga
Reaktionstid
Före meditation Efter15min.TM
M. Kesav Reddy m.fl. ’The effects of the Transcendental Meditation program on athletic performance’ (Lal Bahadar Stadium, Hyderabad, Indien)
Ökad snabbhet med meditation
Löp-tid (sek) för 50-meters slätmarkslöpning på gräsbana
Genomsnittstid för 15 icke-mediterande idrottsmän
Genomsnittstid för 15 mediterande idrottsmän
Meditation och Hjärnvågor
Idag kan man mäta vår hjärnvågor som kan delas upp i följande:
δ våg 0.5 - 3hertz - djup sömn
θ våg 4 - 7 hertz - halv vaken
α våg 8 - 13 hertz - normal våg runt 10 hertz
β våg 14 hertz - ganska onormal
Mellan α våg och θ våg finns det en våg av 7.83 hertz som kallas för Shuman resonance. Det är samma våg som jorden har och man hamnar i den vågen när man mediterar djupt. Meditation påverkar uppenbarligen våra hjärnvågor.
Meditation och hälsan
Dr. Fujiwara
â
Dr. Fujiwara är dagens ledande Karate historiker. Han har byggt ett eget Zen-tempel på en ö utanför Tokyo, för några år sedan. Han åker dit varje helg och mediterar. Varje gång jag åker till Japan, träffar jag honom och lyssnar på honom. Följande historia fick jag höra direkt från honom och samtidigt har han skrivit i sin bok ’ Historien och tanken av Zen’ (Sozosha, 2001).
Under 1960-talet arbetade han väldigt mycket och en dag plötsligt spydde han blod. Läkarna konstaterade att han hade två stycken magsår och om han ville överleva, då måste 2/3 av magsäcken opereras bort. Men han sökte sig in i Zen-templet som fanns mitt i bergen i Nagano, Japans bergsområde. Han satt där med endast en enkel Kimono från slutet av november tom början av mars. Hans arbete för en dag var att laga jätte mjuk rissoppa och städa hallen och korridoren i templet. Resten av tiden använde han för att sitta i Zen -meditation. Han sov även sittande. Han försökte att glömma sina magsår genom meditation. Många gånger tänkte han att han skulle dö i det här templet. Han har gått igenom en drastisk upplevelse under meditationen. Efter tre månaders intensiv meditation, började han må bättre. Han gick tillbaka till sjukhuset och där undersöktes han. Hans magsår var helt borta. Läkarna kunde inte tro på detta. Magsåren försvann genom att han aktivt glömde sina magsår. Idag 35 år senare har han inga problem med sin mage.
Karate och hälsan
Bengt Wedin 3:e dan Wadokai
â
Bengt Wedin var landslagssimmare i sin ungdom. Efter simkarriärens slut började han träna Karate, under 70-talet. Han startade Norrtälje Karateklubb. För några år sedan började han tappa balansen. Det konstaterades att han hade en hjärntumär i storleken av två frukost ägg. De opererades bort. Men han blev rullstolbunden och blind. Sjukgymnastik för rehabilitering gav inte mycket framgång. Desperat tog han upp Karate igen. Med Karate träning var återhämtningen ganska markant. Han kan idag gå utan problem. Han kan tom sparka Mawashigeri Jodan. Han klarade sin 3:e dan gradering efter operationen. Han har en kusin som också hade opereret bort en hjärntumör. Fast hans tumör var ungefär hälften av Bengts, är han fortfarande rullstolbunden. Vad är anledningen till Bengts snabba återhämtning? Det är svårt att bevisa. Han kanske är en stark person. Det kanske är Karate träning.
Jag spekulerar ungefär så här: Karate träning är en sorts meditation. Man skall koncentrera sig på vad man gör. Man tänker, men inte tänker (att frigöra sig). Är det inte den kombination av att använda kroppen allsidigt med mental koncentration som ger oss en positiv effekt?
Jag önskar bara om jag kunde vara lika stark som Dr.Fujiwara och Bengt Wedin.
Jag har köpt ett par intressanta böcker om andningen i Japan. Jag kommer att skriva ytterligare en artikel om andning i nästa nummer.